– 15 löften till dig
Täby ska vara en kommun där friheten är stor, ansvaret är tydligt och där vardagen faktiskt fungerar.
Läs alla 15 punkter ↓Täby behöver politiker som är där för invånarna – inte för sin egen karriär. Medborgerlig Samling lovar att föra Täbybornas talan i varje beslut, bevaka att vallöften hålls och säga ifrån när politiken går fel riktning. Stora frågor som formar Täbys framtid ska inte avgöras bakom stängda dörrar – vi vill att Täbyborna själva får rösta i frågor som verkligen påverkar kommunens karaktär och riktning. Politikerrollen är ett förtroendeuppdrag, inte en språngbräda.
Täby är en välskött kommun, men välskött räcker inte. Medborgerlig Samling vill ha en oberoende kommunrevision med riktiga befogenheter – som granskar att projekt levereras i tid, inom budget och med den kvalitet som beställts. Ingen godhetssignalering, inga prestigeprojekt för att "sätta Täby på kartan." Varje beslut ska kunna försvaras med fakta och långsiktig planering, inte med politisk opportunism eller nästa vals logik.
Det är enkelt att formulera: Täby ska ha landets bästa skola, en äldreomsorg värd namnet, en boendemiljö som bevarar sin karaktär och ett näringsliv som ger jobb och rörlighet. Det är svårare att leverera – och det kräver politiker som prioriterar rätt, håller linjen och motstår trycket att kompromissa bort det som gör Täby till Täby. Medborgerlig Samling finns i Täbys politiska landskap för att se till att det faktiskt händer.
Täbykontraktet
Täby har under det senaste decenniet byggts ut i snabb takt – utan att infrastrukturen hängt med. Vägar, parkeringsplatser och skolor som dimensionerades för ett mindre Täby är nu hårt belastade. Att fortsätta bevilja bygglov i samma takt är att skjuta problemen framför sig och låta nya invånare flytta in i ett samhälle som redan är överbelastat. Ett tillfälligt stopp för förtätning är inte byggstopp för alltid – det är ett krav på att planeringen ska hålla ihop innan nästa steg tas.
Täbys villakvarter är en del av kommunens identitet och en av anledningarna till att människor väljer att bosätta sig här. När flervåningshus placeras i direkt anslutning till småhusområden utan hänsyn till skala, siktlinjer eller grannars ljusförhållanden är det inte stadsutveckling – det är en försämring av livsmiljön för dem som redan bor där. Ny bebyggelse ska vara ett tillskott, inte en konflikt.
Varje nytt bostadsprojekt ställer krav på omgivningen: fler bilar på vägarna, fler barn i skolorna, mer tryck på parkeringen. I dag utvärderas dessa effekter alltför sällan i ett samlat perspektiv. Medborgerlig Samling vill att alla planerade projekt genomgår en reell kapacitetsbedömning – inte en formsak – innan bygglov beviljas. Om kapaciteten inte räcker till ska projektet vänta, inte infrastrukturen komma i efterhand.
I frånvaro av tydliga kommunala riktlinjer fattas byggbeslut projekt för projekt, utan samlad hänsyn till hur området ser ut som helhet. Resultatet är en splittrad bebyggelsebild där kommersiella fastighetsägare maximerar sin tomt medan helheten försämras. Få och tydliga krav på t.ex. bygghöjd är inte byråkratisk detaljstyrning utan blir ett verktyg för att skydda den miljö som gör Täby attraktivt att bo i, och därmed värdet av allas investeringar.
Grönområden fyller flera funktioner samtidigt: de ger utrymme för rekreation, biologisk mångfald, dagvattenhantering och den återhämtning som tät bebyggelse inte kan erbjuda. När de väl är exploaterade är de borta för gott. Täby har i dag grönområden som är hårt pressade av intilliggande byggnation och ökad användning. Kommunen måste aktivt skydda dessa ytor – inte betrakta dem som exploateringsreserver att ta av när kvartalskalkylen kräver det.
Att bygga bostadsområden utan fungerande kollektivtrafik skapar bilberoende av nödtvång, inte av val. Nya invånare som inte har bil – eller inte vill använda den – lämnas utan rimliga alternativ, medan de som kör bil bidrar till ökad trängsel på vägar som redan är belastade. Kollektivtrafikförsörjning ska vara en förutsättning för byggstart, inte ett löfte som infrias år efter inflyttning om ens det.
Täby saknar i dag en direkt kollektivtrafikförbindelse till Arlanda. Resenärer tvingas byta flera gånger eller ta bil – ett förhållande som är svårt att motivera för en av Stockholmsregionens befolkningstätaste kommuner. En förlängning av Roslagsbanan norrut mot Arlanda skulle ge Täbybor andra längs sträckan en snabb och direkt flygplatsförbindelse, avlasta biltrafiken på E18 och stärka regionens sammanhållning. Det är en investering med nytta långt utanför kommungränsen.
Täbys vägnät är på flera ställen dimensionerat för en befolkning som inte längre finns – det vill säga en betydligt mindre sådan. Flaskhalsar, dåligt utformade korsningar, rondeller med dålig sikt och otydlig vägvisning skapar onödiga köer och olycksrisker. Förbättringar av vägnätet handlar inte om att bygga mer motorväg – det handlar om att de vägar som finns faktiskt fungerar: rätt kapacitet på rätt ställen, tydliga prioriteringar och underhåll som inte skjuts på framtiden.
Planerna på att bygga ut Roslagsbanan hela vägen till Stockholms centralstation är ett av regionens mest kostnadskrävande infrastrukturprojekt – med en prislapp som stigit kraftigt och en byggprocess som innebär år av störningar längs hela sträckan. Nyttan för Täbyborna är begränsad. Att lägga miljarder på sista biten in till city är ett dåligt resursutnyttjande när andra delar av kollektivtrafiken är kraftigt underfinansierade.
Östra Station är en underutnyttjad knutpunkt med potential att bli ett riktigt pendlarcentrum för norra Stockholmsregionen. Med relativt begränsade investeringar i kapacitet, bytesmöjligheter och service kan stationen betjäna fler Täbybor mer effektivt än vad en dyr tunnelbaneförlängning till city skulle göra. Det är en lösning som levererar nytta snabbare, till en bråkdel av kostnaden – och utan år av byggstörningar längs Roslagsbanans sträckning.
Reparation ska påbörjas inom 24 timmar efter anmälan. Täby kommun tar emot hundratals potthålsanmälningar varje år, men handläggningstiderna är ofta svåra att följa upp. I dag saknas bindande svarstider. Potthål orsakar däckskador, fälgskador och i värsta fall trafikolyckor – kostnader som drabbar enskilda bilister, inte kommunen. En 24-timmarsgaranti sätter tryck på förvaltningen och gör ansvaret tydligt.
Sverige har byggt vägbulor i snabb takt, ofta utan tillräcklig konsekvensanalys. Bulor ökar bromssträckor, sliter på fordonens fjädring och – allvarligast – fördröjer utryckningstider för ambulans och brandkår. Studier visar att vägbulor kan förlänga utryckningar med flera minuter. Digitala hastighetsskyltar som aktiveras vid fortkörning ger samma hastighetsdämpande effekt utan dessa nackdelar. Alternativ är de automatiserade vägbulorna "Actibump" som låter trafiken flöda men agerar mot fortkörare.
Bredda Löttingetunneln och bygg fler korsningar Löttingetunneln är en flaskhals i Täbys trafiknät. Med en enda fil i vardera riktning räcker kapaciteten inte till för den befolkningstillväxt kommunen planerar för. Köer under rusningstrafik är redan ett dagligt problem. Utan åtgärder förvärras situationen för varje år. Bredare tunnel och förbättrade korsningar är inte lyxinvesteringar – det är grundläggande infrastruktur för en växande stad.
parkeringshus där behov finns Täby är en bilberoende kommun med begränsad kollektivtrafik utanför de centrala stråken. Trots det tillåts byggherrar sätta extremt låga parkeringstal i detaljplaner, med hänvisning till cykel och buss som sällan är realistiska alternativ för barnfamiljer och pendlare. Resultatet är överfulla gator och frustration. Parkeringsbehovet försvinner inte för att man väljer att inte planera för det.
Många yrken kräver körkort som ett praktiskt krav – bygg, vård, transport och service är uppenbara exempel. Ändå tvingas unga betala upp till 30 000 kronor för körkort på egen hand efter examen. Att integrera körkortsutbildning i yrkesprogrammen är en konkret investering i anställningsbarhet – och ett sätt att minska klyftan mellan dem som har råd och dem som inte har det.
Äldre med komplexa vårdbehov passar ofta illa i ordinärt boende men uppfyller inte heller kriterierna för särskilt boende. De hamnar i en gråzon där insatserna är fragmenterade och helhetsansvaret otydligt. En omsorgsby samlar boende, primärvård, rehabilitering och social verksamhet på ett och samma ställe – och skapar en miljö där äldre kan leva ett värdigt liv utan att behöva kastas mellan olika utförare och lokaler. Det är inte en ny kostnad, det är en smartare organisering av resurser som redan används.
Forskningen är entydig: kontinuitet i omsorgen förbättrar såväl hälsoutfall som upplevd trygghet hos äldre. Ändå möter många Täbybor ett tiotal eller fler olika omsorgsarbetare per månad. Varje nytt ansikte innebär att den äldre måste upprepa sin historia, sina rutiner och sina behov – om de överhuvudtaget orkar göra det. Kontinuitet är inte en mjuk känslosak. Det är en kvalitetsfråga med direkt påverkan på säkerhet och välmående.
Att kunna kommunicera med sin omsorgsgivare är inte ett privilegium – det är en förutsättning för trygg och säker vård. När personal och omsorgstagare inte förstår varandra riskeras fel vid medicinering, symptom missas och den äldre lämnas i onödig otrygghet. Krav på tillräckliga kunskaper i svenska är en rimlig kvalitetsnorm, inte diskriminering. Kommunen har både rätt och skyldighet att ställa sådana krav i upphandling och egen regi.
Valfriheten inom äldreomsorgen förutsätter att den äldre orkar och förmår att göra aktiva val – men många multisjuka, demensdrabbade eller socialt isolerade äldre saknar den kapaciteten. I dag riskerar dessa personer att hamna i ett vakuum eller få en slumpmässig tilldelning. Ett tydligt förvalt kommunalt alternativ av god kvalitet är en försäkring för dem som inte kan navigera systemet själva. Det är välfärdens grunduppdrag: att finnas där när individen inte klarar det ensam.
Anhöriga utför en enorm del av den praktiska omsorgen om äldre i Sverige – insatser som aldrig syns i kommunens budget men som bär upp hela systemet. Utan deras arbete skulle kostnaderna för formell omsorg skjuta i höjden. Trots det är stödet till anhöriga i många kommuner eftersatt: avlösning är svår att få, rådgivning begränsad och erkännandet närmast obefintligt. Täby ska ta det anhöriga gör på allvar – med utbyggd avlösning, tydlig information och ett stödsystem som faktiskt är tillgängligt när orken tryter.
Inte alla äldre har familj i närheten som kan hjälpa till att navigera kontakter med kommunen, vården och myndigheter. Att förstå vilka insatser man har rätt till, hur man ansöker om hemtjänst, tolkar ett beslut från Försäkringskassan eller hittar rätt inom primärvården kan vara överväldigande – särskilt för den som är ensam, har nedsatt kognitiv förmåga eller inte behärskar svenska fullt ut. Medborgerlig Samling vill att Täby inrättar ett äldreombud – en skattefinansierad och uppsökande vägledningstjänst för äldre som saknar anhöriga i närheten. Ombudet hjälper till med ansökningar, förklarar beslut och samordnar kontakter mellan vård och omsorg. Ingen äldre Täbybo ska behöva stå ensam inför ett system som är svårt att navigera på egen hand.
Elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, språkstörningar eller andra särskilda behov når ofta inte sin fulla potential i en ordinarie klassrumsmiljö – trots stödinsatser. Inkludering är ett viktigt mål, men inkludering som misslyckas är varken inkluderande eller human. Resursskolor med specialkompetent personal och anpassad pedagogik är för många barn den enda miljö där de verkligen kan lära sig och trivas. Rätten till en sådan placering ska inte vara beroende av föräldrarnas förmåga att driva sin sak mot förvaltningen.
Barn är olika. En del blomstrar i strukturerade miljöer, andra behöver mer rörelse, praktik eller estetiska ämnen som bärande inslag – inte tillval. En mångfald av skolor och pedagogiska profiler är inte ett hot mot likvärdigheten, det är ett svar på att likvärdighet aldrig kan betyda att alla barn tvingas in i samma form. Täby ska aktivt välkomna olika huvudmän och inriktningar, och inte låta kommunal prestige stå i vägen för valfrihet.
Den svenska skolan ska vila på vetenskaplig grund och kritiskt tänkande – inte på religiösa dogmer. Undervisningens innehåll, val av litteratur, synen på evolution, sexualkunskap och jämställdhet får aldrig kompromissas med hänvisning till tro. Det gäller alla skolor i kommunen, oavsett huvudman. Tillsyn och uppföljning ska vara reell, inte symbolisk. En skola som selektivt undviker delar av läroplanen sviker sina elever.
Små barn ska inte behöva korsa genomfartsleder eller andra farliga trwafiksituationer för att nå sin skola. Ändå har centraliseringstrenden de senaste decennierna stängt mindre skolor till förmån för stora enheter på bekvämt avstånd för planerare, men inte för sexåringar. Närheten till skolan påverkar inte bara säkerheten – den påverkar hur barn tar sig dit, om de promenerar eller skjutsas, och hur starkt bandet till det lokala samhället blir. Skolplanering är samhällsplanering.
Skolmålet är för många elever dagens enda lagade måltid. Ändå upphandlas skolmat ofta efter lägsta pris, med resultatet att barn lämnar matsalen halvmätta eller väljer bort maten helt. Näring påverkar koncentration, inlärning och välmående – det är inte en trivselfråga utan en kunskapsfråga. Täby ska ställa höga krav i upphandling och följa upp dem på riktigt, inte nöja sig med att kryssa i rutor.
Kommunen har ett tydligt ansvar att tillgodose medicinskt motiverade kostbehov – allergier, celiaki, diabetes och liknande tillstånd ska aldrig innebära att ett barn inte kan äta skolmaten. Däremot är det rimligt att kostval som grundar sig i preferenser snarare än medicinska behov hanteras annorlunda. Att erbjuda sådana alternativ mot en mindre avgift är en rimlig avvägning mellan respekt för individen och ansvar för skattepengarna.
Kommunala tillstånd för uteservering, skyltning, evenemang och liknande verksamheter är i många kommuner en labyrint av blanketter, handläggningstider och avgifter som drabbar småföretagare hårdast. Den som driver ett stort företag har en jurist och en administratör – den som driver ett litet café har sig själv. Täby ska aktivt kartlägga och förenkla sina tillståndsprocesser och pröva varje avgift mot om den faktiskt motsvarar en kostnad för kommunen eller bara är en intäktskälla på företagens bekostnad.
Sverige utbildar gymnasieelever i mycket men lär dem sällan hur ett företag fungerar: vad en faktura är, hur moms fungerar, vad det innebär att ha anställda eller hur man startar en enskild firma. Det är grundläggande kunskaper för ett självständigt vuxenliv – oavsett om man tänker bli företagare eller inte. Obligatorisk undervisning i grundläggande företagande på gymnasiet ger unga ett försprång och bidrar på sikt till fler och starkare lokala företag.
Täby har områden med potential för mer intensiv näringsverksamhet – men utan aktiv planering och tydliga förutsättningar väljer företag att etablera sig någon annanstans. Företagsvänliga zoner med rätt infrastruktur, tillgänglighet och flexibel markanvändning är ett konkret sätt att attrahera nya verksamheter och behålla befintliga. Det skapar jobb, skatteintäkter och ett näringsliv som bär kommunen även när konjunkturen viker.
De flesta företag i Täby är små – enmansföretag, familjeföretag, lokala hantverkare och serviceverksamheter. De syns sällan i kommunens näringspolitiska retorik, men de utgör grunden för lokal sysselsättning och service. Att växa från liten till mellanstor är svårt i Sverige: regelkrångel, arbetsrätt och administrativa bördor ökar dramatiskt med antalet anställda. Täby ska aktivt undanröja de lokala hinder som kommunen faktiskt råder över och vara en engagerad samtalspartner för företag som vill växa. Bygglov – snabb handläggning är en servicefråga Långa handläggningstider för bygglov och tillstånd kostar pengar – för den sökande som väntar och för kommunen vars rykte som företagsvänlig försämras. I dag varierar handläggningstiderna kraftigt och återkopplingen är ofta bristfällig. Täby ska sätta tydliga servicemål för handläggningstider, bemanna bygglovsavdelningen i relation till faktisk arbetsbelastning och ge sökande löpande information om var i processen deras ärende befinner sig.
Långa handläggningstider för bygglov och tillstånd kostar pengar – för den sökande som väntar och för kommunen vars rykte som företagsvänlig försämras. I dag varierar handläggningstiderna kraftigt och återkopplingen är ofta bristfällig. Täby ska sätta tydliga servicemål för handläggningstider, bemanna bygglovsavdelningen i relation till faktisk arbetsbelastning och ge sökande löpande information om var i processen deras ärende befinner sig. Snabb handläggning är inte en detalj – det är ett kvitto på att kommunen tar näringslivet på allvar.
Vid kommunala upphandlingar tenderar stora, nationella aktörer att vinna på grund av sin administrativa kapacitet att hantera anbudsprocesser – inte nödvändigtvis för att de levererar bättre. Lokala företag känner kommunen, har sina anställda här och betalar sina skatter här. Täby ska utforma upphandlingar på ett sätt som inte i onödan utestänger mindre lokala aktörer – med rimliga kravnivåer, delad upphandling och aktivt informationsarbete så att fler lokala företag ens känner till möjligheten att lämna anbud.
Barn och unga som mår psykiskt dåligt ska inte behöva vänta månader på hjälp. Ändå är köerna till BUP i Stockholmsregionen bland de längsta i landet – och Täbybarn är inte undantagna. Kommunen kan inte ensam lösa regionens kapacitetsproblem, men den kan göra mer på sin sida: stärka elevhälsan i skolorna så att problem fångas tidigt, erbjuda kommunala samtalskontakter som avlastar BUP för lättare problematik och aktivt driva på regionen för bättre resurstilldelning till norra Stockholms upptagningsområde. Ett barn som väntar sex månader på hjälp är sex månader utan hjälp – det är inte acceptabelt.
Täby är en genomfartskommun med flera tunga trafikleder som skär igenom bostadsområden. Barn som går eller cyklar till skolan korsar i dag passager som inte är utformade för dem. Kommunen ska genomföra en systematisk kartläggning av alla skolvägar i samarbete med föräldraråd och skolor – och sedan faktiskt åtgärda det som identifieras som farligt. Det handlar om enkla åtgärder som bättre övergångsställen, refuger, belysning och hastighetssänkningar vid skoltid, men också om större insatser där trafikleder och skolvägar korsar varandra på ett otryggt sätt. Arninge, Tibble och Viggbyholm är exempel på områden där föräldrar länge lyft trafiken som ett problem.
Familjer som söker stöd i tid klarar sig bättre – det är välbelagt. Ändå är vägen till kommunalt stöd ofta kantad av remisser, väntetider och oklara ansvarsförhållanden. Täby ska erbjuda snabb tillgång till familjerådgivning utan remiss och utan lång väntan, med kapacitet att ta emot familjer inom en till två veckor. Kommunen ska också bli bättre på att nå föräldrar som inte själva söker hjälp – genom samarbete med BVC, skola och förskola som fångar upp tidiga signaler. Förebyggande arbete är alltid billigare och bättre än att vänta tills krisen är ett faktum.
En kultur- och fritidspeng är meningslös om den är för liten för att täcka faktiska kostnader. En termin simning, en musiktermin eller en säsong inom lagidrott kostar i Täby ofta mellan 2 000 och 5 000 kronor – och det är innan utrustning räknas in. Stödet ska dimensioneras för verkligheten, inte för att se bra ut i ett pressmeddelande. Täby ska följa upp vad aktiviteter faktiskt kostar och justera pengens storlek därefter. Målet är att inget barn ska behöva avstå en aktivitet på grund av familjens ekonomi – inte att kommunen ska kunna säga att en peng finns.
Att vara förälder i Täby innebär kontakter med förskola, skola, fritidshem, BVC, kulturskola, idrottsföreningar, bygglov för lekstuga och mycket annat – spritt över ett dussintal olika webbplatser, blanketter och telefonnummer. Det är onödigt krångligt och drabbar framför allt föräldrar som inte har tid, språk eller vana att navigera offentliga system. Täby ska samla all relevant information för barnfamiljer på en samlad digital plattform – med tydlig struktur efter livssituation snarare än förvaltningsgräns. Förebild finns: flera kommuner, bland annat Nacka och Lidingö, har kommit längre i detta arbete och Täby ska lära av det som fungerar.
Täby byggdes och växte som en kommun där människor aktivt valde att bo just för att det inte var innerstad – med egna tomter, grönska, lugn och en mänsklig skala på bebyggelsen. Den karaktären är inte nostalgisk sentimentalitet, den är ett konkret värde som påverkar varför människor bor här, vad deras fastigheter är värda och hur vardagen fungerar. Förtätning som sker utan hänsyn till detta river sönder det som gjorde Täby attraktivt från början.
Ett bostadsprojekt är aldrig isolerat. Det tillför bilar på vägarna, barn i skolorna, tryck på parkeringen och användare i grönområdena. Ändå behandlas dessa effekter alltför ofta som någon annans problem – att lösas av regionen, staten eller framtida kommunfullmäktige. Medborgerlig Samling vill att varje nytt projekt prövas mot kapaciteten i hela det system det ansluter till. Om helheten inte håller ska projektet anpassas eller vänta – inte beviljas och hoppas på det bästa.
Stockholms stad expanderar i tanke och planering allt längre ut i regionen. Trycket på kranskommuner att ta emot stadslik förtätning, höghus och regionala exploateringsintressen ökar. Täby ska ha en tydlig egen agenda: vi bestämmer hur vår kommun ser ut, inte regionala planerare med andra kommuners intressen för ögonen. Täbys identitet som en grön, lugn och välskött förortsmiljö är värd att försvara – aktivt och utan ursäkt.
I dag fattas byggbeslut ofta projekt för projekt, utan samlad bedömning av hur ny bebyggelse förhåller sig till omgivningen. Resultatet är en miljö där enskilda fastighetsägare maximerar sin tomt medan grannarnas ljus, utsikt och närmiljö försämras. Tydliga kommunala riktlinjer för bygghöjd, fasadmaterial och arkitektonisk anpassning är inte onödig detaljstyrning – de är det verktyg som gör att Täby ser ut som Täby även om tio år.
Kommunens uppdrag är inte att maximera antalet invånare eller antal byggda bostäder. Det är att erbjuda en god livsmiljö för dem som bor här. När dessa mål kolliderar ska livskvaliteten väga tyngre än tillväxtsiffror. Täbybors vardag – hur lång köen är, om barnen kan leka utomhus, om det finns en park i rimlig promenadavstånd – är inte mjuka faktorer som får stå tillbaka för ekonomiska kalkyler. De är kärnan i vad kommunal service faktiskt handlar om.
Religionsfriheten är en av liberalismens grundpelare och ska försvaras utan reservation. Var och en har rätt att tro vad de vill, praktisera sin tro privat och organisera sig med likasinnade. Men religionsfrihet är en individuell rättighet – den skyddar människor från staten, inte religiösa kollektiv från kritik eller från att följa gemensamma regler. Täby ska stå upp för den friheten, oavsett vilken religion det handlar om.
När kommunen agerar som myndighet eller utförare av offentliga tjänster ska ingen medborgare mötas av religiösa symboler, riter eller uttryck som signalerar att det offentliga tar ställning i trosfrågor. Det handlar inte om intolerans mot religion – det handlar om respekt för alla medborgare, inklusive dem som inte delar den tro som eventuellt uttrycks. Sekularism i offentlig verksamhet är en förutsättning för likabehandling.
En kommunal handläggare, lärare eller socialarbetare representerar i sin yrkesroll det allmänna – inte sin personliga tro. Det är en rimlig och etablerad distinktion i demokratiska rättsstater. Religiös neutralitet i tjänsten kränker inte den anställdes tro; den säkerställer att medborgaren inte behöver fundera på om myndighetspersonen de möter agerar utifrån lagen eller utifrån religiösa övertygelser. Förtroendet för det offentliga vilar på just den skillnaden.
Otydlighet om vad som gäller gynnar ingen – minst av allt den som är ny i landet och försöker förstå spelreglerna. Svenska lagar, jämställdhet mellan könen och individens rätt att forma sitt eget liv är inte förhandlingsbara kulturella preferenser. De är grunden för det samhällskontrakt som alla som bor i Täby omfattas av. Att kommunen kommunicerar detta tydligt är inte provokation – det är respekt för den som vill veta vad som gäller.
Mångkultur är en beskrivning av verkligheten, inte ett mål i sig. Målet är ett samhälle där människor med olika bakgrund kan leva och verka tillsammans – och det kräver gemensamma nämnare. Språket är den viktigaste: utan fungerande svenska stängs dörrar till arbetsmarknaden, till skolan och till det civila livet. Täby ska prioritera snabb och effektiv språkundervisning, aktiva vägar till arbete och ett tydligt budskap om att delaktighet i det svenska samhället både är möjlig och eftersträvansvärd.
Polisens resurser räcker inte till för att hålla närvaro i alla bostadsområden – det är en realitet som ingen mängd politiska löften förändrar på kort sikt. Grannsamverkan är ett beprövat komplement: när grannar känner varandra, håller uppsikt och rapporterar misstänkt aktivitet minskar både brott och otrygghet. Fler grannsamverkansbilar med utbildade frivilliga är en kostnadseffektiv insats som kommunen kan stödja utan att vänta på statliga beslut.
Teknikutvecklingen erbjuder nya verktyg för trygghet som ännu inte utnyttjas fullt ut i svenska kommuner. Självkörande fordon med kameror och sensorutrustning kan patrullera offentliga platser nattetid, avskräcka och dokumentera utan att kräva bemannad närvaro dygnet runt. Täby har förutsättningarna att ligga i framkant – ett väldefinierat pilotprojekt i samarbete med teknikaktörer skulle ge värdefull kunskap och konkreta trygghetsvinster.
Trygghet byggs underifrån. Områden där grannar känner varandra, där föreningslivet är aktivt och där det finns mötesplatser för olika åldersgrupper är mer motståndskraftiga mot både brott och utanförskap. Kommunen kan inte skapa gemenskap med ett tjänstebeslut – men den kan underlätta för dem som vill organisera sig: lokaler och en förvaltning som ser lokalt engagemang som en tillgång snarare än ett bekymmer.
Otrygghet koncentreras ofta till specifika platser och tidpunkter – mörka passager, dåligt belysta parkstråk, oövervakade skolmiljöer efter skoltid. Det är välkänt och åtgärdbart. Bättre belysning är den enskilt mest kostnadseffektiva trygghetsåtgärden som finns. Kameraövervakning vid identifierade riskplatser och ökad synlighet av ordningsvakter vid skolor och parker kompletterar det fysiska arbetet. Trygghet kräver inte magiska lösningar – den kräver att kommunen faktiskt prioriterar de platser där Täbybor känner sig osäkra.
En av de vanligaste frustrationerna bland medborgare är känslan av att anmälningar hamnar i ett svart hål – ingen bekräftelse, ingen återkoppling, inget resultat. Det underminerar förtroendet för kommunen och minskar benägenheten att rapportera framöver. Digitala kanaler för att anmäla störningar, skadegörelse och misstänkt aktivitet ska vara enkla att använda och kopplade till faktiska svarstider. Kommunen ska bekräfta att anmälan tagits emot, kommunicera vad som händer med den och följa upp när åtgärd vidtagits.
I dag fördelas kommunala bidrag till föreningslivet i en process som gynnar etablerade, stora organisationer med administrativa resurser att söka bidrag. Mindre föreningar, nischade aktiviteter och privata utövare faller ofta utanför – oavsett hur bra verksamhet de bedriver. En kultur- och fritidspeng som följer barnet i stället för att kanaliseras via förvaltningen ger pengarna dit de gör störst nytta: till aktiviteten som just det barnet vill ägna sig åt.
Det är inte kommunens uppgift att avgöra vilka fritidsintressen som är värda att stödja. Ändå är det i praktiken vad som sker när bidragssystem gynnar vissa idrotter, vissa konstformer och vissa organisationsformer framför andra. Ett barn som vill bli schackspelare, lära sig japansk kalligrafi eller träna kampsport ska ha samma förutsättningar som ett barn som väljer fotboll. Neutralitet i stödet är inte likgiltighet – det är respekt för individens rätt att forma sitt eget liv.
Kommunalpolitikens naturliga rytm är fyraårig – men de beslut som fattas i dag om infrastruktur, skolplanering och bostadsbyggande får konsekvenser i decennier. När varje mandatperiod präglas av att leverera synliga resultat inför nästa val tenderar långsiktiga investeringar att skjutas upp och snabba lösningar att premieras. Medborgerlig Samling åtar sig att värdera beslut efter deras faktiska konsekvenser – inte efter hur bra de ser ut i ett pressmeddelande veckan före valet.
Förtroendet för lokalpolitiken är inte självklart. Det byggs av att politiker faktiskt gör vad de säger, att de redovisar när de haft fel och att de inte använder sin position för att gynna egna nätverk eller intressen. Medborgerlig Samling lovar att bevaka alla beslut i kommunfullmäktige och nämnder – inte bara de egna – och att lyfta fram när processer, upphandlingar eller beslut inte håller måttet. En opposition som sover är inte en opposition.
Varje ny reglering har en kostnad: i administration, i frihet och i de oförutsedda konsekvenser som alltid uppstår när regler möter verkligheten. Täby ska ha ett aktivt förhållningssätt till regelmassan – med återkommande genomgång av om befintliga regler fyller sitt syfte och med ett högt beviskrav för att införa nya. Regleringar ska motiveras av tydliga problem, inte av att det känns tryggare att ha en regel än att lita på människors eget omdöme.
Revision är i dag en teknisk formalitet som sällan leder till faktisk granskning av om kommunens resurser används klokt. Medborgerlig Samling vill att den årliga revisionen ges tänder: oberoende granskning av inte bara räkenskaperna utan av om beslut fattas effektivt, om upphandlingar är välmotiverade och om organisationen levererar vad den lovar. Skattepengar är inte kommunledningens pengar – de är Täbybornas, och de förtjänar en revision som faktiskt granskar hur de används.
Offentlighetsprincipen ger formellt Täbyborna rätt till insyn i kommunens arbete. I praktiken är beslut, utredningar och kostnadsredovisningar ofta svåra att hitta, svåra att förstå och presenterade på ett sätt som inte inbjuder till granskning. Det är inte tillräckligt att informationen tekniskt sett är tillgänglig. Kommunen ska aktivt presentera vad beslut kostar, varför de fattas och vad de leder till – i ett format som en vanlig Täbybo utan juridisk eller ekonomisk specialkompetens faktiskt kan ta till sig.
Täby har historiskt haft en av landets lägre kommunalskatter och har visat att det går att kombinera med god service. Det är inte en slump – det är resultatet av medvetna prioriteringar och effektiv förvaltning. Den positionen är värd att försvara och utveckla. Varje krona som kommunen tar in i skatt är en krona som Täbybor inte kan använda till sina egna prioriteringar. Skattetrycket ska därför alltid prövas mot vad kommunen faktiskt levererar för pengarna.
Snabba omorganisationer, täta policybytningar och beslut som fattas utan tillräcklig beredning kostar pengar, skapar oro hos personal och levererar sällan det de utlovar. Medborgerlig Samling tror på eftertänksam förändring: grundliga utredningar, reell dialog med berörda och beslut som är förankrade innan de genomförs. Det är inte handlingsförlamning – det är respekt för att kommunens verksamheter berör verkliga människors vardag.
Byråkrati är inte ett mål – det är ofta ett hinder. Varje administrativt lager som inte tillför värde för den enskilde medborgaren är en kostnad som borde användas bättre. Kommunens kärnuppdrag är tydligt: skola, äldreomsorg, fritid och infrastruktur ska fungera väl för alla Täbybor. Organisationen ska formas efter det uppdraget, inte tvärtom. Verksamheter som inte levererar ska reformeras, inte skyddas av inbyggd tröghet.
Vallöften ska vara bindande i den meningen att de går att följa upp, granska och utvärdera. Medborgerlig Samling åtar sig att offentligt redovisa hur egna löften genomförs – och att bevaka när andra partier inte lever upp till sina åtaganden. Politisk ansvarighet kräver att medborgarna har tillgång till information som gör jämförelse möjlig. Det är en grundförutsättning för att demokratin ska fungera på lokal nivå.
Kommunens förvaltning är komplex, och för en enskild Täbybo kan det vara svårt att navigera klagomålsvägar, överklaga beslut eller ens förstå vem som ansvarar för vad. En kommunombudsman – oberoende från förvaltningen – ger invånarna en neutral instans att vända sig till. Det är inte ett uttryck för misstro mot tjänstemännen. Det är ett erkännande av att maktasymmetrin mellan kommunen och den enskilde är real och att den behöver balanseras.
I dag är konsekvenserna för politiker och tjänstemän som missköter skattemedel ofta obefintliga eller symboliska. Det skapar fel incitament. Medborgerlig Samling vill att kommunen inför tydliga rutiner för vad som händer när skattepengar används felaktigt – oavsett om det handlar om vårdslöshet, bristande upphandling eller medvetet missbruk. Löneavdrag, disciplinära åtgärder och i allvarliga fall avskedande ska vara reella alternativ, inte tomma hot. Skattebetalarna förtjänar ett system med faktiska konsekvenser.
Valfriheten inom skola, äldreomsorg och fritid är en av de mest konkreta friheterna kommunen kan erbjuda sina invånare. Men valfrihet förutsätter kapacitet att välja – och den kapaciteten är inte lika fördelad. En nybliven förälder med ont om tid, en äldre person med begynnande demens eller en nyinflyttad familj som inte känner systemet ska inte hamna i kläm för att de inte gjort ett aktivt val. Täby ska kombinera bred valfrihet med ett förvalt kommunalt alternativ av hög kvalitet – så att ingen faller mellan stolarna.
En välskött tomt, en inglasad veranda eller en carport som avviker från grannarnas är inte ett kommunalt problem. Ändå lägger många kommuner – inklusive Täby – tid och resurser på att reglera, granska och ifrågasätta hur invånare använder sin privata egendom. Principen ska vara enkel: så länge det inte påverkar grannar eller allmän ordning negativt är det den enskildes sak. Kommunens uppgift är att hantera verkliga konflikter, inte att förebygga hypotetiska estetiska avvikelser.
Kommunalt stöd är inte en rättighet utan villkor – det är en tillfällig hjälp finansierad av andra Täbybors skattepengar. Den som tar emot stöd ska veta vad som förväntas: aktiv arbetssökning, deltagande i insatser eller andra rimliga krav beroende på situation. Det är inte omänsklighet – det är respekt för både mottagaren och de som betalar. Ett system utan förväntningar signalerar att kommunen inte tror på individens förmåga att förändra sin situation. Det är en låg tanke om människor.
I dag är konsekvenserna för den som fattar felaktiga beslut eller missköter skattemedel i kommunal verksamhet i praktiken ofta obefintliga. Systemet skyddar sina egna. Medborgerlig Samling vill bryta det mönstret: tydliga rutiner för granskning, disciplinära åtgärder vid försummelse och i allvarliga fall avskedande ska vara reella alternativ – inte tomma hot. Det handlar inte om att jaga syndabockar, utan om att skapa ett system där ansvar faktiskt utkrävs och där rätt beteende premieras.
Föräldrar är de primära ansvariga för sina barn – inte kommunen. Det är en grundläggande princip som alltför ofta urholkas när offentliga system expanderar in i sfärer som traditionellt tillhört familjen. Kommunens roll är att finnas som stöd när familjen behöver det, inte att ta över ansvar som föräldrar både kan och bör bära själva. Det innebär inte att lämna utsatta familjer ensamma – det innebär att skilja mellan stöd och ersättande, och att alltid fråga om en insats stärker eller försvagar familjens egen förmåga.
En elev som stör undervisningen kränker inte bara lärarens auktoritet – den kränker klasskamraternas rätt till utbildning. Ändå har svenska skolor under lång tid hanterat ordningsproblem med ökad förståelse och minskade konsekvenser. Resultatet syns i internationella mätningar och i lärarnas upplevelse av sin arbetsmiljö. Täby ska ha tydliga och konsekvent tillämpade ordningsregler i alla kommunala skolor, med en ledning som backar upp lärarna och en kultur där studiero ses som en rättighet – inte en önskan.
Kontanta utbetalningar av socialbidrag är ett föråldrat system med uppenbara svagheter: risk för att medlen används för annat än avsett, svårighet att följa upp och en administrativ hantering som kostar mer än nödvändigt. Digitala lösningar via bankkonto eller betalkort kopplade till specifika ändamål används redan i flera kommuner och länder med goda resultat. Det handlar inte om misstro mot den enskilde – det handlar om att säkerställa att stödet faktiskt når sitt syfte och att skattemedlen används rätt.
Otydliga regler gynnar dem som känner systemet och missgynnar dem som inte gör det. När bedömningar varierar beroende på vem som handlägger, vilket kontor man vänder sig till eller hur enträget man driver sin sak uppstår en rättviseproblematik som undergräver förtroendet för kommunen. Tydliga, skriftliga och konsekvent tillämpade regler för bidrag, bygglov och skolval är inte byråkrati – det är likabehandling i praktiken.
Att göra rätt ska vara enkelt. I dag är många av kommunens processer utformade med förvaltningens behov i centrum, inte medborgarens. Långa handläggningstider, pappersblanketter som ska skrivas ut och scannas, och återkoppling som uteblir är inte acceptabla standarder år 2026. Digitala ansökningar, automatiska bekräftelser och tydliga besked om handläggningstid är minimikrav som Täby ska leva upp till inom samtliga förvaltningsområden.
Ett stödsystem utan uppföljning är ett stödsystem som inbjuder till felaktigt nyttjande – inte nödvändigtvis av illvilja, utan för att otydlighet och avsaknad av kontroll skapar utrymme för det. Kommunen har ett ansvar att följa upp att beviljade stöd används korrekt, att felaktigheter korrigeras och att systemet justeras när det visar sig fungera dåligt. Det är inte kontrollmani – det är grundläggande förvaltningsansvar gentemot de skattebetalare som finansierar systemen.
Täby har som alla kommuner en historia av initiativ och system som inte alltid levt upp till sina syften. En öppen granskning av tidigare program – vad de kostade, vad de levererade och vad som gick fel – är inte ett sätt att skuldbelägga tidigare politiker. Det är ett sätt att bygga en förvaltningskultur där erfarenheter faktiskt tas tillvara. Kommuner som inte utvärderar sin historia är dömda att upprepa dess misstag. Täby ska vara en lärande organisation, inte en självgod sådan.
Styrelsen
Ordförande
Vice Ordförande
Ledamot
Medborgerlig Samling behöver din röst och ditt engagemang i Täby.
Gå med i MEDSe vår rikspolitik på MED.se →